Statssekreteraren och Papper

Så där ja. I dagens Hbl publicerar herrarna Eriksson och Söderling ett infamt påhopp på statssekreterare Carl Haglund.

Utan att här ta desto mera ställning till deras insinuationer i sak, tycker jag att det är synnerligen lumpet att i sammanhanget dra in vad de kallar för "överdådiga fester". De vill tydligen låta påskina, att de finlandssvenska fondernas pengar har använts för diverse rajtan-tajtan.

Carl Haglund har helt förtjänt haft rätt stora framgångar både som Esbopolitiker och som tjänsteman. Sådant väcker alltid illvillighet och avund. Det behöver tydligen inte alltid vara fråga om den kungliga svenska avundsjukan, det räcker tydligen med den republikanska finländska också.

P.S. Vad tidningen Papper beträffar, läste jag den så länge den kom hem med Hbl. Jag tyckte att det i sig var riktigt skojig läsning - låt vara att innehållet nog vände sig till en något yngre läsekrets än den som jag representerar.

Statssekreteraren

Så har då Carl "Calle" Haglund utnämnts till ny statssekreterare vid undervisningsministeriet, och det är ju bara att lyckönska honom till den höga posten.

I en kombinerad radio- och TV-intervju under YLE:s Näsdag hörde jag Haglund berätta, att han trots sin nya tjänsteställning inte har för avsikt att åsidosätta kommunalpolitiken i min hemstad Esbo, där han har suttit i både stadsfullmäktige och stadsstyrelsen.

Och det är ju helt bra. 1 547 röster hade annars kunnat kännas en smula bortkastade.