Telefoni förr och nu

Det talas så mycket om fördelarna med den moderna tekniken, exempelvis med mobiltelefonerna. Vem som helst är anträffbar när som helst. Heter det.

Men tänk efter hur det var förr, på de gamla hederliga i hemmen befintliga trådtelefonernas och Helsingfors Telefonförenings tid. Hade man ärende åt någon, kunde man slå upp numret i telefonkatalogen som man fick utdelad tilll sitt hem varje år. När man ringde svarade kanske den personen, eller mamma eller pappa, eller något av barnen, och så fick man antingen tala med den eftersökta personen eller kanske lämna ett meddelande. Det ringdes kanske rentav tillbaka.

Numera piper och vibrerar det i folks fickor, men oftare blir man utan svar än får svar. Är detta verkligen ett framsteg?

undrar jag som helt dinosauriskt håller kvar både trådtelefonen och numret i katalogen (i den mån någon sådan längre finns).