Telefoni förr och nu

Det talas så mycket om fördelarna med den moderna tekniken, exempelvis med mobiltelefonerna. Vem som helst är anträffbar när som helst. Heter det.

Men tänk efter hur det var förr, på de gamla hederliga i hemmen befintliga trådtelefonernas och Helsingfors Telefonförenings tid. Hade man ärende åt någon, kunde man slå upp numret i telefonkatalogen som man fick utdelad tilll sitt hem varje år. När man ringde svarade kanske den personen, eller mamma eller pappa, eller något av barnen, och så fick man antingen tala med den eftersökta personen eller kanske lämna ett meddelande. Det ringdes kanske rentav tillbaka.

Numera piper och vibrerar det i folks fickor, men oftare blir man utan svar än får svar. Är detta verkligen ett framsteg?

undrar jag som helt dinosauriskt håller kvar både trådtelefonen och numret i katalogen (i den mån någon sådan längre finns).

Länge sedan sist

Det är länge sedan jag ens var inne på min bloggsida och minsann, det har gjorts utseendemässiga och tekniska ändringar - kanske. Detta är närmast ett experiment för att se huruvida min blogg alltjämt existerar...

Googlande sig själv

Ser en dokumentär från SVT om vad man kan få uppleva om man googlar på sitt eget namn. Jag gjorde ett försök. Fanns förvånansvärt många träffar, nästan 600 stycken. Lyckligtvis inte alls någonting felaktigt eller annars komprometterande. Mest spännande var egentligen att bli påmind om att jag tydligen har medverkat som översättare i publikationer som jag alls inte kommer ihåg längre från min långa translatorskarriär.

Götha Jokela in memoriam

Jag kände i morse av ett stänk av nostalgi när jag i Hbl såg att min teckningslärarinna i Brobergska samskolan, Götha "Jocke" Jokela har avlidit. Min totala brist på talang gjorde mig nog till en av hennes hopplösaste elever. Ändå sade hon aldrig ett nedlåtande eller sarkastiskt ord.

Mitt första barnbarn

Även om på senare tid den här bloggen har fått stå tillbaka för Facebook - där man ju har sin "garanterade läsekrets", måste jag givetvis också på den här bloggen notera, att den 11.10.2009 föddes på Åbo universitetscentralsjukhus mitt första barnbarn, en flicka.

Namn: Pihla Maria Ahola
Strategiska mått: 3190 gram, 49 cm

Babyn, hennes mor Elina och far Miika liksom farfar Tore befinner sig alla väl.

Fafa ska sjung för tollon sin...

Pekka Haavisto till Afghanistan?

TV-nyheterna berättar med en intervju med försvarsminister Häkämies, att man avser att föreslå att Pekka Haavisto skall utses till något slags förhandlare med talibanerna i Aghanistan.

Inser de inte, att talibanerna - extrema muslimer - hastigt och lustigt gör sig medvetna om att Haavisto är homosexuell och lever i ett registrerat parförhållande med en annan man. För talibanerna givetvis en styggelse.

Den sista lämpliga i detta sammanhang, med denna förhandlingspartner. Man tror nu igen att den finländska toleransen är global.

Ännu längre sedan sist - beror på Facebook

Som rubriken anger är det ju nu otroligt länge sedan jag skrev någonting alls i denna blogg. Orsaken är rätt enkel; jag har aktiverat mig på Facebook och där har man ju en s.a.s. obligatorisk läsekrets att tränga sig på, i motsats till denna blogg som ju knappast läses av någon alls.