Ingen risk trots att kejsarinnan hade hosta

Gamla nyheter kan vara intressanta. För exakt 15o år sedan, den 30.12.1858 stod följande nyhet att läsa på första sidan i Finlands Allmänna Tidning:

"S:t Petersburg den 25 december.

H.M. Kejsarinnan Alexandra Feodorovnas febertillstånd har upphört; hvad hostan beträffar, som ännu fortfar, så ger den, för ögonblicket, ingen anledning till svårare farhågor."

Det var ju skönt att veta.

Det var den julen

Det är Menlösa barns dag och söndag kväll, och julen 2008 kan summeras. Tack vare julens placering i kalenderveckan har vi detta år kunnat fira jul så som man gjorde i forna tider. Förr firades ju både 3:e och 4:e Juldagen, men de slopades med en förordning som Gustav III gav 4 november 1772. Han ansåg tydligen att det fick vara måtta på festandet.

Även om - julafton medräknad - de fem dagarna har inneburit att jag har suttit en hel del ensam hemma, har helgen ändå inte varit så tråkig som det kan låta. I den ingick solosång av mig i Esbo domkyrka i julottan kl. 6.00, och på Annandag Jul var jag bjuden på en trevlig jullunch och fick således träffa min bror, svägerska, och brorson samt dessutom svägerskans moster.

Och de delikatesser som man brukar unna sig enbart till jul smakar ju alltid lika gott, oberoende av om man äter dem ensam eller i sällskap.

Poesi på finska

TV sänder en förmiddagskonsert med operaarior. I rutan visas ord-för-ord -översättningar till finska av ariornas texter. Som translator slås jag av hur enkelt det är att skriva poesi på finska.

Man behöver ju bara kasta om ordföljden. Låt mig ge ett exempel. Man säger på vanligt sätt "Nyt tahdon juoda tämän kahvikupillisen." Så ändrar man till "Tämän kahvikupillisen juoda tahdon nyt" - och vips har man skrivit dikt. Enkelt och simpelt.

Nobel, Ahtisaari och Halonen 2

I anslutning till temat i föregående blogginlägg vill jag endast konstatera, att i dagens (15.12.) Hbl ingår en alldeles utmärkt insändare om saken, skriven av Fredrik Österholm i Jakobstad.

Nobel, Ahtisaari och Halonen

Nobelfestligheterna är egentligen över men efterdyningar tycks ännu förekomma. Ilta-Sanomat har tydligen gjort stort nummer av att president Tarja Halonen inte var närvarande i Oslo.

Om jag har förstått rätt, inbjuder det norska Stortingets Nobel-kommitté dem som kommittén anser höra till, och fredsprisets mottagare får själv inbjuda ett trettiotal personer. Ahtisaari inbjöd inte Halonen., har det tutats ut.

Det gjorde han helt rätt iatt inte göra. Det hade nämligen uppstått en protokollärt delikat situation. Givetvis var Ahtisaari tillställningens huvudperson, men i kombinationen Finlands förutvarande och Finlands nuvarande president, kommer Ahtisaari ändå s.a.s. på andra plats. Halonen hade måst tagas emot som sittande statsöverhuvud, med allt det som där tillkommer. Glöm inte att Norges kung är på plats - vem skall han sedan visa den större högaktningen? Pristagaren eller sin statschefskollega?

Således var det enligt mitt förmenande alldeles tillräckligt att det officiella Finland representerades av statsministern och utrikesministern. Utanför det politiska etablissemanget var också Helsingforsbiskopen Eero Huovinen närvarande. Och säkert många sådana personer som jag inte kunde identifiera.

Det är för mig svårt, ja rentav omöjligt, att betrakta president Ahtisaari som en så småsint person, att han skulle önska med vett och vilja "näpsa" Finlands nuvarande president, vilket har gjorts gällande.

Repriser som nästan förargar

Den 10.12. kunde jag i direktsändningar från Oslo och Stockholm följa med Nobel-festligheterna, vilket knappast här kan ha undgått någon.

I kväll 12.12. visar MTV3 ett hastigt sammandrag av det inträffade.

Återigen - och det är inte första året - har jag haft anledning att kontakta både YLE och MTV3. Jag blir helt hysterisk av att de inte kan lära sig hur släktnamnet Nobel skall uttalas. Det är, med all högaktning för pristagarna, ändå det viktigaste namnet i sammanhanget.

Jo ett undantag finns: på Yle kunde Arvi Lind på sin tid uttala det. Och numera Matti Rönkä (visst heter han så; han som är prisbelönad deckarförfattare) kan det också. Men inte Eeva Polttila.

De har för sig - är det nu igen finskhet i sino prydno? - att alla vokaler skall vara korta och betoningen på första stavelsen.

Men så uttalas inte släktnamnet Nobel. De borde veta bättre.

Flagghissning

I dagens Hbl publiceras en insändare av mig. Jag kan inte låta bli att också lägga in texten här på min blogg:

Tack Eino Nivaja för det sympatiska inlägget (Hbl 10.12.) om flagghissningen på Observatorieberget. Ceremonin har mycket riktigt fått status som ett slags självständighetsdagens officiella flagghissning, och tillställningen har i åratal i direktsändning radierats ut över landet.

Det är ytterst ledsamt att arrangören skall vara just det trångsynta Finskhetsförbundet. Av den anledningen är det också klart, att inte ett enda ord yttras på svenska i samband med flagghissningen. Som om självständigheten inte alls vore en angelägenhet också för landets svensktalande befolkning.

Är det verkligen helt otänkbart att arrangörsansvaret framöver kunde tilldelas någon mera vidsynt organisation? Eller att flaggan kunde hissas officiellt på båda språken på någon annan plats, exempelvis framför riksdagshuset?

Ahtisaaris Nobelföreläsning

När detta skrivs har årets mottagare av Nobels fredspris, president Martti Ahtisaari hållit sin Nobelföreläsning i Oslo. Det var ett starkt tal av en man som vet vad han talar om. Jag fäste mig särskilt vid några punkter:

- Alla konflikter kan i sig lösas. Det kommer an på dem som har makten och styrkan, att finna viljan till lösningar. Endast så kan resultat nås.

- Grogrunden för terrorism undanröjs bäst genom att framför allt unga människor ges framtidstro. Detta innebär i synnerhet att åstadkomma möjligheter till arbete och utkomst och en tryggad tillvaro.

- Religioner sägs ofta vara orsaken till många konflikter. Ändå är religionerna i sig fredsälskande. De kan därför snarare användas som ett verktyg i strävan efter fred och försoning.

- Den viktigaste konflikten är den som råder i Mellanöstern. Ahtisaari nämnde ett antal omständigheter som kunde ge regionen en lysande framtid om meningsskiljaktigheterna löses. Han vände sig till USA:s tillträdande president Barack Obama med en direkt uppmaning att genast ta itu med problematiken. Om någon anser detta vara förmätet, skall det minnas att här skedde inget brott mot den diplomatiska etiketten. Martti Ahtisaari har varit president för republiken Finland, och med sin status som förutvarande statsöverhuvud är han protokollärt på samma nivå som USA:s presidenter, nuvarande, förutvarande och blivande.

Om att slå det ena eller det andra

Jag har besök i kväll av en vän, som har ägnat sig åt både musik och idrott.

Han har varit boxare och spelat trummor i ett band.

Han tycker att det är trevligare att slå på trummor, för dom slår inte tillbaka.

Resan annullerad

I juli skrev jag glatt, med bifogad bild och allt, om en kommande vintersemester på Kanarieöarna.

Det är därför min sorgliga plikt att meddela, att - på grund av orsaker vilka jag inte går närmare in på här - resan är avbokad. Det känns trist, men det går ju inte alltid just så som man vill i denna världen.

Nu har jag hjälpt kungahuset!

Jag har i dag på eftermiddagen besökt det svenska kungahusets webbsidor (www.royalcourt.se), och uttryckligen studerat kungafamiljens händelsekalender, för att se efter om de kungliga eventuellt kommer att möta Nobelfredsprístagaren president Martti Ahtisaari under veckan. Mycket riktigt, han skall äta lunch med kungaparet på fredagen.

Men kan man tro sina ögon: På hovets officiella webbsida kallades han för Matti Ahtisaari. Till all lycka finns det en länk via vilken man kan kommentera sidornas innehåll. Jag hade således glädjen att upplysa det svenska hovet om vad Finlands förutvarande president heter. Nu på kvällen ser jag att korrigeringen har gjorts.

Slottsbalsenkät

För att utröna intresset för att festa på Slottet har den lilla enkäten här bredvid lagts in.

Svar emotses med intresse.

Fint folk och underlig sändningstid

I går var alltså Självständighetsdagen. Efter att ha sjungit julsånger i Esbo domkyrka bänkade jag mig framför TV:n. Till det roliga med att titta på slottsbalen hör att hålla koll på vilka personliga bekanta man har bland gästerna. I fjol var rentav min yngre son där!

Inga släktingar fanns där i år, men nog ett tiotal personer som jag kan påstå att jag känner, eller i alla fall har känt i yngre år. Låt mig bland dem nämna ett lantbruksråd, hela tre (!) stycken universitets-/högskolerektorer, Finlands olympiska kommittés ordförande, en minister samt en europarlamentariker.

Avundsjuk? Förstås! Finns det verkligen någon som skulle tacka nej till en inbjudan den 6.12.? Ja, egentligen känner jag faktiskt en sådan person...

En annan reflexion gäller sändningen av filmen "Okänd soldat" i TV. YLE2 har haft traditionen att varje självständighetsdag visa filmen, och jag föreställer mig att detta har uppskattats allra mest av dem som har själva upplevt kriget. Vad månne YLE egentligen tänkte i år, när programmet sändes kl. 22.05-00.55. Det är rent ut sagt skamlöst att tänka sig att exempelvis åldriga krigsveteraner skall vaka till långt in på natten för att än en gång få se filmen.