Det talas så mycket om fördelarna med den moderna tekniken, exempelvis med mobiltelefonerna. Vem som helst är anträffbar när som helst. Heter det.
Men tänk efter hur det var förr, på de gamla hederliga i hemmen befintliga trådtelefonernas och Helsingfors Telefonförenings tid. Hade man ärende åt någon, kunde man slå upp numret i telefonkatalogen som man fick utdelad tilll sitt hem varje år. När man ringde svarade kanske den personen, eller mamma eller pappa, eller något av barnen, och så fick man antingen tala med den eftersökta personen eller kanske lämna ett meddelande. Det ringdes kanske rentav tillbaka.
Numera piper och vibrerar det i folks fickor, men oftare blir man utan svar än får svar. Är detta verkligen ett framsteg?
undrar jag som helt dinosauriskt håller kvar både trådtelefonen och numret i katalogen (i den mån någon sådan längre finns).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Tore,
Vi är ganska säkert klasskamrater, från samma klass i Annegatans folkskola eller Broban. Trevligt att mitt i allt träffa dig här i bloggosfären!
Jag tycker inte lika illa om dagens mobiltelefoni. Det är skönt att veta att man uppnår den avsedda personen utan att fråga efter hen via familjen. Och även i mobiltelefonen behöver man inte vara konstant närvarande. Man kan ringa upp andras missade samtal efteråt. Och sina egna. Det finns dessutom säkert andra lika inbitna individualister som jag. Vi uppskattar att få hålla våra personliga affärer för oss själva och respekterar också att våra medmänniskor har samma rättighet. Skönt när ingen frågar "vem va' de', va' va' de?'"
Så om du vill ringa upp mig någon dag, blir det mobiltelefon för min del. Trådtelefonen fick stryka på foten i vårt hushåll redan för jag minns inte precis hur många år sedan. Alltså mobiltelefon: 050 5817375. Det skulle vara trevligt att ses igen någon vacker dag.
Hälsningar
Harri Wessman
Skicka en kommentar